Ibland ser jag framför mig hur landskapet såg ut när de första människorna kom hit och det fortfarande var orört. När Stockholm bara var öar i en havsvik. När mitt Solberg var en skogsklädd kulle utan hus.
I Bretagne i norra Frankrike kallas älvfolket för morganed, eller morganezed om det bara är kvinnliga väsen (morgan för en ensam manlig älva och morganès för en kvinnlig). De ser precis ut som små människor med blont, lockigt hår och stora, blå ögon som glittrar. Namnet betyder vattenfödd, och många gånger lever de i en egen värld långt under...
Ibland tänker jag att livet är som en hinderbana. Att vi som eviga själar sitter och tittar på allt spring på jorden från andra sidan och säger "Det där ser kul ut, det kan väl inte vara så svårt?". Och så ger vi oss in i leken utan att förstå hur kämpigt det är förrän vi är här.
Redan i måndags syntes den första skäran efter helgens mörkermåne. Nymånen infriar önskningar och delar ut spådomar. Det vi har för händerna när vi ser henne kommer att prägla hela månvarvet. Allra mest har den traditionen varit levande vid nyårsnyet som har förutspått hela årets lycka och olycka. Men nymånen tar även emot våra önskningar, kanske i...
