Tretton dagar jul
20.12.2022
Jag drömmer om ett vintersolstånd utan julstress, ett vintersolstånd som inleder tretton dagar av stillhet och frid. I min dröm har jag städat stugan, förberett mat och pyntat, och när den längsta natten kommer firar jag både jul och nyår på samma kväll. Efter det börjar mellandagarna med vintriga promenader, tarotkort och böcker. Kanske gör jag yoga, kanske pysslar jag eller lägger ett pussel. Inga måsten, bara stillhet. Och i den stillheten kan nya drömmar långsamt ta form, med ny inspiration och nya planer. Så att jag, efter tretton dagar jul, är redo att ta steget in i det nya året.
21/12 Första dagen jul
Vintersolstånd. När mörkret är som tätast och stjärnorna tindrar av hopp avslutar jag det här årshjulet och påbörjar ett nytt.
Förr tänkte sig människor att solen snurrade längre och längre bort från jorden under hösten och vintern, ända fram till vintersolståndet då den stannade upp en stund innan den vände om och påbörjade sin vandring tillbaka. En liten stund i mellanrummet mellan det gamla och det nya, det förflutna och framtiden. En glipa i tiden där trolldomen var nära och vad som helst kunde hända.
Så ikväll släcker jag alla lampor och stannar upp precis som solen, finner ro i mellanrummet mellan årshjulen. Sen tänder jag ett ljus och välkomnar det nya året med alla förhoppningar som bor i mitt hjärta.
22/12 Andra dagen jul
Årets mörkaste natt. För mig har mörkret alltid varit varmt och tryggt. I mörkret är världen inte lika stor och ohanterlig som i ljuset. Livet kommer nära och skuggorna får allt att verka möjligt.
Mörkermånen var en gång i tiden den månfas som som ansågs bäst lämpad för trolldom. Eftersom månen var människornas vägledare, en lykta på natthimlen som gav ljus åt de mörka skogarna, var det när månen inte syntes som det mystiska och övernaturliga kunde ske.
Jag firar mörkret i natt. Jag firar värmen, stillheten och närvaron. Jag firar det undermedvetna, det övernaturliga, underjorden. Jag firar det stora mysteriet i varje litet frö som vilar under marken i väntan på att våren ska väcka dem till liv.
23/12 Tredje dagen jul
Hur magiska är inte våra hem under julen? Vi pyntar dem med urgamla symboler för ljus, fruktbarhet och hopp, och hänger stjärnor i våra fönster som vägledning genom natten. Vi tar in ett vintergrönt träd och pryder det med väsen från folktron och med färger av kärlek och överflöd.
Julen är som en enda lång ritual fylld med magiska handlingar. Utan att veta om det rör vi ner rikedom och hälsa i glöggrytan, väcker passionen med pepparkakorna, hyllar solen med saffranet. Och vi bjuder in våra förföräldrar med ljusstaken och köttbullsreceptet som har gått i arv.
Kanske är det därför vi tycker så mycket om traditioner, för att de är en sista skärva från den förtrollade värld som vi nästan har tappat bort.
I mitt hem är julpyntet amuletter. Jag hänger upp det för att sprida värme, kärlek, tillit och hopp i stugan, och med intentioner om lycka och välgång under det kommande året.
24/12 Fjärde dagen jul
Vilket trasigt ord tacksamhet är. När jag var liten sa vuxna att jag skulle vara tacksam för att jag fick gå i skolan. Och jag skulle äta upp maten på tallriken, för "tänk på barnen i Afrika". Så jag vande mig vid att associera tacksamhet med skuld.New age har å andra sidan lärt oss att vara tacksamma för att manifestera mera. För att, enligt affirmationslagens principer, dra till oss ännu mer av det vi redan har. Som om tacksamhet vore en valuta vi kan köpslå med.Jag tänker att vi skulle kunna byta ut ordet tacksamhet mot uppskattning eller uppmärksamhet. Den här dagen är laddad för många. Det materiella får ofta fylla känslomässiga hål och balansera skuldtyngda relationer, och det kan vara svårt att vara tacksam över det vi har när hela vår kultur talar om för oss hur det "egentligen borde" vara.Men livet innehåller allt. Vi kan välja att fokusera på det som skaver eller så kan vi se allt det som vi tar för givet omkring oss. Och jag tror att om vi kan uppskatta doften från granen och förra årets julklappar, eller ge all vår uppmärksamhet åt den stjärnklara himlen utanför fönstret, om vi kan känna uppskattning för sängen vi kryper ner i om kvällen och solen som får julpyntet att glittra morgonen därpå, så blir livet naturligt rikare. Inte för att någon annan har det sämre eller för att vi vill dra till oss mer, utan för att vi kan glädjas åt det överflöd som vi redan lever i.
25/12 Femte dagen jul
Nyårsny. Om himlen är klar i eftermiddag så borde vi kunna se månens första skära i skymningen.
Nyårsny är egentligen namnet på den första nymånen efter nyårsafton. Men eftersom jag har bestämt mig för att vintersolståndet är mitt årsskifte, och eftersom jag aldrig kan följa någon annans regler, så är det här nyårsny för mig.
Den här månskäran visar hur det kommande året ska bli. Det vi har i händerna när vi ser nyårsnyet kommer vi att få mycket av, enligt tradition. Andra berättar att vi kan niga för årets första skära och be att få veta vad som ska hända under året.
Själv brukar jag göra i ordning ett fat med föremål som representerar det jag vill dra till mig, och ställa fatet i fönstret där årets första månstrålar kan nå det.
26/12 Sjätte dagen jul.
Stillhetens tid. Frosten glittrar på ekarnas kala grenar utanför köksfönstret. Kraften, som i våras fick löven att spricka ut, har under hösten dragit sig tillbaka till rötterna.
Träden vilar. De förstår värdet i att vara passiva, att vara stilla, bara vara. De vet att varje årstid har sin energi. De är inte lata för att de inte producerar ekollon året om.
Vi skulle nog må bra av att lära oss lite av träden, av att ge utrymme för passiviteten, för stunder som inte behöver fyllas med prat, sociala medier eller teve. Stunder då vi varken ger ut eller tar in. Stunder som bara är.
Vi skulle nog må bra av att vara lite mer passiva.
27/12 Sjunde dagen jul
Vintergrönt. Det finns en mistel här i närheten. Högt uppe i ett träd sitter den, utom räckhåll och ganska svår att upptäcka. Misteln är fridlyst men ibland släpper den ifrån sig blad och grenar, och lämnar dem som gåvor på marken.
Julen förknippas med det som är vinterngrönt. Vi tar in granar som vi pyntar, hänger upp mistlar för att locka fram kyssar, och i många länder är även järnek och murgröna vanliga bland julens symboler. För mig hör mistel, järnek och murgröna ihop som en vintrig treenighet. Alla tre är beskyddande, enligt folktron. Misteln avvärjer sjukdom och otur, murgrönan tar bort negativ energi och järneken skyddar mot gift, blixtnedslag och onda andar. De skänker kärlek, fruktbarhet, tur och pånyttfödelse.
Misteln växer nära himlen med vita bär och symboliserar manlig potens och evig ungdom. Järneken förekommer nästan bara i södra Sverige där den sällan blir större än en buske. Den har röda bär och förknippas med blod, fruktbarhet och kvinnokraft. Murgrönan har med sina slingrande grenar en förmåga att förankra och binda samman. Den knyter vänskapsband, och ger trohet, healing och glädje. Den klättrar på allt den kommer åt, bryter ner och dödar det som den lägger under sig. Men den kan även nöja sig med att växa på marken, nära underjorden, och täcka hela skogar med sin grönska.
Tillsammans bildar de en enhet som kan stå för himmel, jord och underjord, för födelse, liv och död, eller för man, kvinna och all den kärlek som binder oss människor samman.
28/12 Åttonde dagen jul
Att bada var länge en viktig tradition på julen. I det varma vattnet la man örter som hade plockats på midsommar och som skulle ge hälsa åt gårdsfolket resten av vintern. Dessa örter kunde även användas för att röka ut sjukdomar i stuga och ladugård om det skulle behövas.
För mig har julbadet varit ett stående inslag i mitt vintersolståndsfirande i flera år, men jag tänker att det också kan vara ett fint sätt att ge sig själv lite omsorg i mellandagarna.
Den som inte har badkar (eller höga elkostnader) kan göra ett fotbad. Jag har till och med gjort handbad en gång när jag ville att badet skulle ingå i en ritual. Och den som saknar örter från sommarsolståndet kan säkert hitta något välgörande i kryddhyllan eller plocka barr som lossnat från träden i skogen.
Självomsorg handlar kanske om mer än att ta ett bad, men lite värme och en stund i stillhet kan nog vara en bra början.
29/12 Nionde dagen jul
Jag tänker mig att mellandagarna är en utdragen liminal period mellan hösttermin och vårtermin, mellan jul och jobbstart. Och jag tänker mig att folktron kring luciadagen, tomasdagen, julafton och nyår gäller ända in i januari.
Om jag är riktigt uppmärksam kan jag kanske höra djuren tala dessa nätter eller se gårdstomten smyga runt hörnet på stugan. Kanske äter jag en tyst måltid någon kväll med en extra tallrik på bordet, eller lämnar maten framme åt de döda. Och om jag vågar kanske jag smyger iväg till kyrkan vid midnatt och blåser genom nyckelhålet för att se vad som ska hända under det kommande året.
Jag är säker på att mellandagarna är en liminal period då vad som helst kan hända.
30/12 Tionde dagen jul
Spådomar har egentligen varit vanliga kring alla stora högtider men det känns extra passande nu när vi är på väg in i ett nytt kalenderår.
Jag brukar göra onödigt stora läggningar på vintersolståndet då jag använder både tarot- och orakellekar och drar ett kort för varje månvarv det kommer året. Sen försöker jag tolka dem tillsammans och få en bild av hur året ska bli.
Enklare är nog att dra ett kort för hela årets energi, för varje årstid eller för varje område i livet, som exempelvis jobb, pengar och kärlek.
Det berättas att människor tolkade tecken i brasan och julljusen, eller gick motsols runt kyrkan för att få veta vem som skulle leva ytterligare ett år och vem som äntligen skulle bli gift.
Men egentligen vill vi ju inte veta allt. Helst vill vi bara ha vägledning och en gnista av hopp att hålla fast vid, och det är till det som korten är som bäst.
31/12 Elfte dagen jul
Jag läste någonstans att kläder och smink nästan är lite magiska. Att en finklänning och ett läppstift kan förändra mer än vårt utseende. När vi klär upp oss (klär ut oss) följer vår utstrålning med och vårt beteende blir annorlunda. På engelska kallas det glamour magic.
Jag lägger gärna till ytterligare trolldom. En sten, en sprej med eteriska oljor, och några ord för att plocka fram de sidor av mig själv som jag vill att andra ska lägga märke till.
1/1 Tolfte dagen jul
Hur kommer det sig att det vi gör när vi är snälla mot oss själva är det som vi egentligen inte mår bra av? Och hur kommer det sig att vi är duktiga när vi ger våra kroppar vad de behöver?
När jag är "snäll" mot mig själv ligger jag nedbäddad framför teven med en skål choklad på magen, trots att min själ längtar efter trolldom och stora skogar.
Idag ser jag över på vilket sätt jag är snäll mot mig själv och försöker ta reda på vad det är jag egentligen saknar. Kanske kan impulsen att döva malande tankar med teve mildras med en stunds meditation. Kanske försvinner sötsuget om jag äter en frukt innan. Och kanske kommer jag en dag att sluta känna mig duktig och bara se det som en naturlig del av vardagen.
2/1 Trettonde dagen jul
Idag sätter jag intentioner för mer häxkonst i mitt liv, för fler drömmar, mer skog, mer månsken. Jag vill att häxkonsten ska vara en naturlig del av dagens rutiner, lika självklar som att borsta tänderna.
Så jag önskar mig mer meditation och att fortsätta följa månen. Jag önskar mig mer tid tillsammans med träden och orken att hålla öppna ceremonier i skogen. Jag önskar mig fler stunder i intensiv närvaro och att så ofta som möjligt känna trolldomen pirra under huden.