En fransk trädgård
Höstdagjämningen firade jag på franska landstället med äppelpaj och en ceremoni för trygghet och livsglädje. Nästan hela veckan var det regnigt och blåsigt utomhus vilket gav anledning till att hålla en behagligt knastrande brasa igång i salongen. Jag är övertygad om att vi fastnar framför teven om kvällarna för att vi inte längre har en härd att samlas kring. Elden ger ju så mycket mer än bara värme, den håller oss sällskap. Som en munter kompis i höstmörkret.
Men det blev tillfälle att ta hand om trädgården också. Som att rensa vinrankan, till exempel, eller bekämpa taggbuskarna som gärna tar sig in från granntomten. Och så finns det tre saker från det franska landstället som jag alltid vill ha med mig hem till Sverige.
Trädgården är full av murgröna. Den växer på marken nära underjorden eller klättrar på träden, buskarna och husen. Vi tycker att den är vacker men om vi inte river bort den så spricker murarna och träden dör.
Enligt folktron är murgrönan beskyddande, och med sina slingrande grenar kan den förankra och binda samman, knyta vänskapsband och ge trohet. Men jag tänker att murgrönan kan lindas runt sånt som vi vill släppa och låta den bryta ner det som är redo att dö. För den som bor längst söderut i Sverige är murgrönan inte särskilt märkvärdig men här uppe kring Mälaren är den mer sällsynt. Min halvfranska mormor planterade för länge sen en murgröna vid stugan i Stockholms skärgård. Den kommer fortfarande upp varje vår och dör igen till hösten.
Så en krans av murgröna fick följa med hem från Frankrike. Kanske kan den bryta ner tankar som är färdigtänkta och hjälpa mig att släppa in stillheten i mitt sinne.
Ett magnifikt valnötsträd breder ut grenarna över halva gården. Det finns folktro som berättar att det är under just ett sådant träd som häxorna samlas efter sina flygturer. På andra håll är det farligt att somna under det eftersom det bor så många väsen där. Så när trädet måste ansas gör jag rökelse av träet för att väcka det rebelliska och det liminala i rummet och inom mig.
Annars plockar jag valnötterna som springer fram ur sitt gröna hölje och faller till marken så här års. I många folksagor innehåller den lilla valnöten rikedomar, ofta i form av vackra klänningar som hjältinnan kan byta bort eller själv använda för att fånga prinsens uppmärksamhet. Mina innehåller dock mest goda nötter som jag rostar och äter till eftermiddagsfikat.
Första gången jag la märke till ett lagerträd på tomten blev jag överlycklig. Numera är jag van vid att de skjuter upp lite överallt och jag måste rensa bort ganska många varje gång jag är där.
När lagerbladen brinner sprakar de som tomtebloss. I antikens Grekland var lagern Apollons träd och lär ha prytt hans tempel. Därför är lagern förknippad med solen och med framgång, hjältemod, självförtroende och tur. Men lagern representerar även vattnets element och är en symbol för kvinnofrid. Apollon blev nämligen förälskad i en nymf vid namn Dafne som inte besvarade hans kärlek. Hon flydde och blev räddad av en flodgud som förvandlade henne till ett lagerträd.
Jag har försökt få små lagerplantor att växa i kruka här hemma tidigare utan att lyckas. I år tog jag med mig en som var lite större. Jag hoppas att jag ska få den att trivas.