Nio dagar samhain
09.11.2023
Första dagen samhain
Ute sliter höstvindarna i husknut och fönster, river i trädkronorna och tvingar löven till marken. Träden som nyss var så praktfulla i gula, orangea och röda färger, börjar alltmer blotta sina kala grenar. De sträcker sig efter oss när vi skyndar genom livet, ber oss att stanna upp en stund och låta stillheten komma nära.
Idag firar vi samhain, sommarens slut och vinterns början. Vi firar mörkret som sluter sig tätare runt husknut och ytterdörr, och som påminner oss om livets förgänglighet. Vi firar att både våra själar och förråd är fulla av sommarens upplevelser och höstens skörd. Och vi firar de döda i underjorden, de som har gått före och banat väg. De som står oss ovanligt nära vid den här tiden på året.
Andra dagen samhain
Halloween. Namnet kommer från den kristna högtiden alla helgons dag (all hallows eve). Den följde med de irländska emigranterna till USA, där den tog intryck av andra kulturers seder kring årstiden och fick de asociationer som den har idag med pumpor, spökerier, godis och utklädda barn.
För moderna häxor har den här dagen en annan innebörd. I ett försök att hämta tillbaka högtidens andliga rötter används istället det gealiska namnet Samhain som betyder sommarens slut. På walesiska blickar man istället framåt, där heter halloween Nos Calan Gaeaf, vinterdagsafton. Men båda språken antyder samma sak: här slutar sommaren och vinterhalvåret tar sin början.
För att hitta ett svenskt namn på högtiden behöver vi gå tillbaka till berättelser från tusentalet där alvablot sägs ha firats i slutet av hösten och början på vintern. Ett annat namn som är vanligt idag, men inte har något förkristet ursprung, är Hels afton, eftersom högtiden kretsar kring de döda.
Personligen tycker jag om alla själars dag, även om det tillhör den kristna kalendern. Det inbegriper både dem som har gått före oss och våra egna själarn vandring genom livet.
Tredje dagen samhain
Alla kärringars dag. I de klassiska sagorna är häxan sällan en trevlig karaktär. Det är hon som utsätter hjältinnan för prövningar och som i slutändan måste överlistas eller besegras. Ändå använder vi ordet häxa om oss själva, för vi vet att hon bara är ond i en värld där svårigheter inte får finnas.
Den här gestalten kallas ibland för kärringen. Det är hon som sätter fart på händelseförloppet i sagorna, som snurrar igång spinnrocken och puttar ut fågelungarna ur boet när det är dags att lära sig flyga. Hon knuffar, stöter och blöter. Hon ger utmaningar som får oss att växa och bakläxor tills vi har lärt oss det vi ska. Och hur obehaglig processen än är så kommer både vi och sagans hjältinna alltid starkare ut på andra sidan.
För kärringen är också den som kommer med visdomen, som kommer till när vi minst anar det och ofta i en annan form än den vi hade väntat oss. Hon är den som vi vänder oss till för att få råd och stöd. Hon har levt genom evigheten och sett allt, och hon vet vad vi behöver. Hon är den kloka gumman med sina helande salvor och trolldrycker, oraklet med de dunkla svaren. Hon är underjordens gudinna med allt liv i sina händer.
Samhain är alla kärringars dag då vi följer hennes exempel och tillåter oss att vara obekväma. För vi är trötta på att försöka vara helgon och på att reduceras till egendom när vi inte lyckas. Vi har faktiskt varit det ett bra tag nu. Idag är vi kärringar och vi kör på vårt eget sätt för vi vet att det är bäst. Vi säger ifrån när något har blivit fel, vi vägrar att anpassa oss, och när någon kallar oss för "jävla kärring" tar vi det som en komplimang för vi vet vilken styrka, livserfarenhet, visdom och auktoritet som ligger i det ordet. Det här är alla kärringars dag. Vi sparkar normer och strukturer i ändan. Vi förtrollar unga prinsar som vägrar oss en kyss. Hur ska de annars kunna växa? Vi rör runt i grytan och när någon av misstag råkar smaka på vår brygd så jagar vi dem tills de hittar nya skepnader. Vi är kärringarna, det är vi som har möjlighet att skapa förändring, och det här är vår dag.
Fjärde dagen samhain
Ända in på 1900-talet betraktade många irländare samhain som årsskiftet, en föreställning som även har rötter i det svenska bondesamhället. När skörden var bärgad och djuren hade tagits in för vintern hölls en fest för att fira arbetsårets slut. Förråden var fyllda och för en stund var det möjligt att leva gott i stugan. Men redan nästa dag började förberedelserna för det kommande arbetsåret. Verktyg som skulle lagas, djur som skulle pysslas om och höstsådden som skulle ut. Den sista skördefesten markerade slutet på ett arbetsår och början på ett nytt.
För moderna häxor handlar det kanske mer om att allting börjar med vila. Dygnet börjar med natt, kvinnans cykel börjar med blödning, månvarvet börjar med mörkermåne. Till och med veckan börjar i vissa kalendrar med söndag och helg. Och nu, när det mörknar utanför fönstret och träden fäller sina sista löv, inleds årets viloperiod.
Femte dagen samhain
I takt med att naturen dör blir vi påminda om dem som gått före. Det sägs att det är nu som slöjan mellan världarna är som tunnast, att de dödas rike är inom räckhåll för de levande. Vid Beltane var det naturens väsen som kom nära. Nu är det istället våra förmödrar och förfäder, våra bortgångna anhöriga, änglar och andliga guider som vi kan möta om vi öppnar upp.
Seden att tända ljus på gravar ska ha kommit till Sverige med den italienska arbetskraftsinvandringen på 1950-talet. Det är en stämningsfull tradition av saknad och minnen, och ett sätt att komma nära den andra världen. En accepterad form av förfädersdyrkan i vår vilsna tid.
Sjätte dagen samhain
Varje skördehögtid är en tacksägelsefest och vid samhain vänder vi uppmärksamheten mot våra förföräldrar och de tillfälligheter som har gjort att vi är här.
Som häxor pratar vi mycket om skuggarbete och att läka nedärvda sår. Men det finns också kraft i att tänka på kärleken. Vi kommer alla från två personer, som i sin tur kommer från två. Och för varje generation dubblas antalet tills det når hissnande siffror (över hundra miljoner vid medeltidens början).
Tillåt dig själv att ta in all den kärlek som har fört dessa miljoner människor samman. Kärlek som har skapat nya liv och lett fram till att just du finns på jorden.
Sjunde dagen samhain
Svart. Många ser den svarta färgen som något dystert och lite provokativt, ett sätt att förmedla tunga känslor. Kanske beror det på att svart är så starkt förknippat med begravningar. Men en gång i tiden var de flesta människors finkläder svarta. De bar svart till konfirmationen och när de gifte sig. Och de hade samma svarta högtidsdräkt genom hela livet, ända in i döden.
För häxor har den svarta färgen ytterligare innebörd. Den är beskyddande. Svarta kläder håller oönskade energier borta från vårt fält, jordar oss och gör oss tryggare. Så när vi pyntar våra hem med svarta färger till samhain gör vi det för att komma närmare den trygga jorden och för att skydda oss mot det som är obehagligt.
Åttonde dagen samhain
Helst afton är ett av namnen som används för den här högtiden. I den fornnordiska mytologin är hon dödsrikets gudinna. Hon sägs vara fruktansvärd och hennes rike ett helvete. I eddornas logik kommer bara de som krigat, kämpat och slagits till trevliga platser efter döden, till hallar fulla med mjöd och villiga jungfrur.
Men underjorden har inte alltid varit mörker och elände, och underjordens gudinna har inte alltid varit ett monster. Det finns platser runt polcirkeln där man har föreställt sig den varma underjorden som ett paradis för dem som behandlat andra väl.
Idag ser många Hel som hela jordens gudinna. Hon är den som ger liv åt det lilla fröet medan snön fortfarande ligger kvar. Hon är den som får gräset att växa, löven att spricka ut, äggen att kläckas. Hon är sommarens rikedom och hösten frukt. Hon är vinden som får löven att falla i oktober och hon döden som en dag ska komma till var och en av oss.
Nionde dagen samhain
Nu börjar den långa vandringen genom underjorden, mot skuggorna och mörkret, mot mysterier och gömda vrår. Vi höjer lyktan och letar oss längre ner, tillbaka till våra rötter. Vi gläntar på dörrar som varit stängda alldeles för länge. Vi öppnar upp och sopar ut.
Det är här skatterna gömmer sig, guldkornen som kan göra oss rika som troll. Här väntar visdomarna och klokskapen om vi bara vågar leta oss ner i dunklet.
Här börjar den långa vandringen genom underjorden. Vi möts igen på andra sidan, lite klokare och starkare när solen lockar upp oss igen i februari.