Rösen
Utspridda över hela Sverige, från Norrbotten till Skåne, ligger stenhögar byggda av människor. De största av dem kallas för rösen och har anlagts någon gång under äldre bronsåldern (1700-1100 fvt.). Vi hittar dem oftast, men inte alltid, högt uppe på kullar och berg med utsikt över landskap, skogar och vatten.
Traditionellt har dessa stenhögar tolkats som gravar och man har tänkt sig att de motsvarar södra Skandinaviens storhögar från samma tid. Men medan de sydliga, grästäckta högarna ofta innehåller en eller flera personer med välbevarade skelett och gravgåvor, är det något helt annat som kommer fram i rösena.
När arkeologerna har avlägsnat alla stenar hittar de kantkedjor i cirklar eller spiraler i botten av röset. Mellan dem ligger ibland, men inte alltid, ben och sot efter gravbålen som tänts över de döda. På vissa ställen har de spridits ut, på andra ligger de i högar. De kremerade benen motsvarar aldrig en hel grupp människor, även om de kan tillhöra olika individer, och det är aldrig tillräckligt mycket ben för att komma från en hel människa. Resterna efter gravbålen verkar ha spridits på olika ställen som åkrar, vatten och boplatser. Ibland hittar arkeologerna även bronsföremål i rösena som påminner om pincetter och rakknivar.
Min personliga tolkning, som började ta form redan 2011 när jag skrev min kandidatuppsats, är att rösena har varit platser för meditation och visioner, för högre förståelse och för att nå andra världar. Min tanke är att man har suttit på rösena, som Oden satt på gravhögen i Völvans spådom och som människor fortfarande gjorde under medeltiden när utesetor förbjöds enligt lag. Jag tror att man har konstruerat upphöjda platser på bergen där markbundna djur inte har kunnat störa en. Kanske har man suttit där en hel natt, tagit in mörkret och alla ljud för att komma djupare ner i underjorden. Kanske har man utmanat kroppen i dagar, för att kunna ta emot budskap från de döda eller den stora modern.
Om ni besöker ett röse ska ni närma er det med försiktighet. Även om de har legat på samma plats i tusentals år betyder det inte att de är stabila. Men ni kan sätta er vid sidan av röset, njuta av utsikten, känna kraften i marken och föreställa er hur det kändes att sitta på just den platsen under bronsåldern.