Vattnet i kärret

Höstens regn fyller långsamt på kärret. Det verkar bli torrare för varje år med allt färre grodor om våren. Men så här års ligger vattnet mörkt och blankt i hjärtat av skogen där alarna reser sig på tå, höga och stolta likt herrskapsfolk.

Det finns en stillhet här, trots att ljudet från både motorväg och pendeltåg bryter igenom tystnaden. När jag flyttade hit föreställde jag mig att det borde finnas offergåvor från bronsåldern på botten av kärret. En våtmark på ett solberg vid en älvsjö, jag kan inte vara den enda som ser det som heligt.

På onsdagen kom en av mina bästa och äldsta vänner över på en välbehövlig healingkväll. Vi lärde känna varandra för tjugo år sen när vi båda gick kurser på en skola som hette Energifokus. Vanligtvis brukar vi ses en gång i månaden men den här hösten har annat kommit i mellan. Så det blev massor av prat om allt som hänt sen sist innan vi bytte healing och slutligen drog kort för varandra över varsin kopp te.

Det finns en mistel i mitt område som en gång för några år sen släppte ifrån sig en mängd kvistar. I Sverige är misteln fridlyst och den här har hängt ensam på sin gren i alla år. Men i Frankrike ses den bara som en parasit. Om ett träd har fått en mistel på sig så blir det ofta överöst med ruskor. Förra sommaren hittade jag ett skogsbryn med mistlar i vartenda träd. Jag försökte nå dem men de satt alla för högt upp. Kanske är det just dess otillgänglighet som har gjort den så mytisk.

Fredagen ägnades åt pyssel och skrivande tillsammans med två vänner. Jag målade de små skålarna som jag gjorde av lera och löv för ett par veckor sen, och fortsatte att jobba med årshjulet. 

På kvällen tittade vi på klassikern Practical Magic från 1998. Min ena kompis såg den för första gången. Vi andra sjöng med i "Midnight margaritas" och mimade till "My darling girl, when are you going to realize that being normal is not necessarily a virtue? It rather denotes a lack of courage!"

Filmen var faktiskt ännu bättre än jag mindes den. Vem har inte drömt om att bo i det huset med trädgård, växthus och vind, och koka ihop magi med hjälp av recept från urgamla familjegrimoirer?