Det finns något ursprungligt över gråbo, en känsla av jordens kraft och bergens evighet. Hög och spretig, med grå blommor och grågröna blad står den bland riset i vägrenen. Stjälken skiftar i rött och hela växten pekar uppåt i en smal kon av tanigt liv. Den är lätt att missa bland kardborrar, tistlar och sly.

Ikväll firar vi valborg i Sverige, något som vi har gjort åtminstone sen medeltiden. Vi tänder heliga eldar för beskydd och för att rensa ut vintern. Vi hyllar våren med sånger och tar in dess grönska i stugorna.

Våren är tillblivelsens tid när naturens alla krafter möts för att skapa nya liv. Djuren parar ihop sig, växterna pollinerar varandra, regn och solsken från himlen sätter fart på fröna under jorden.

Det rör sig oftast om en jätte, ibland om ett troll. Någon gång är det elaka hedniska makter som ligger bakom. Gemensamt för dem är att de inte tål ljudet från kyrkklockorna och i ilska kastar en stor sten mot kyrkan. Ibland försöker de förstöra kyrkan och klockstapeln redan innan de har färdigställts.

Vårdagjämning. Det porlar i bäcken och prasslar i buskarna. I rabatterna har de första blommorna tittat fram. Mornarna är varmare och solljuset kastar andra skuggor än det gjorde för bara några veckor sen. De sovande djuren vaknar i sina iden, fåglarna sjunger av glädje i träden där växtkraften letar sig fram för att snart ge form åt nya blad....

Eftersom ordet imbolc är helt obegripligt på svenska kallar en del den här högtiden för disablot, andra ljusfest, och en vän till mig brukar säga att hon ska fira vårbruden. Men kanske skulle den lika gärna kunna heta kyndelsdagen.

Jag drömmer om ett vintersolstånd utan julstress, ett vintersolstånd som inleder tretton dagar av stillhet och frid. I min dröm har jag städat stugan, förberett mat och pyntat, och när den längsta natten kommer firar jag både jul och nyår på samma kväll. Efter det börjar mellandagarna med vintriga promenader, tarotkort och böcker. Kanske gör jag...

Den sägs vara Frejas träd med stora, platta blomklasar som slår ut lagom till midsommar. Under en kort tid på året lyser fläderträden som vita moln i skogsbryn och trädgårdar. Men flädern är lika mycket Hels träd. När bären mognar blir de mörka, nästan svarta, och en saft gjord på fläderbär är röd som blod. Vid sommarsolståndet firar vi livet...