Vårmåne
Årets tredje fullmåne som infaller någon gång mellan den 4/3 och 4/4.
När årets tredje fullmåne stiger på himlen tar vi emot hennes renande och helande egenskaper. Månen är en vårdare. I många mytologier är hon den som bryr sig mest om människorna och hon visar alltid kvinnorna särskild omsorg. Hon renar och helar oss, och låter oss födas på nytt med jämna mellanrum i livets oändliga cykler.
I Kina kallas hon Changxi, Evig Andedräkt. Där är hon mor till årets tolv månader som hon vårdar, badar och ammar efter deras färd över natthimlen. I delar av Ryssland och Ukraina är hennes namn Kaltes-Ekwa. Där skyddar hon kvinnorna när de föder barn, när de är som mest utsatta och skänker nytt liv till jorden. Där vakar hon över våren, gryningen och livets början. Hon är den som får världen att födas på nytt, som andas in ny kraft i träden, i marken, i våra själar.
I de svensktalande delarna av Sverige har mars kallats för vårmånad. Under den här perioden dyker de första vårtecknen upp. Snödroppar och krokus tittar fram i rabatterna, solen värmer frusen mark, snön smälter bort och dagarna blir längre. I de samiska delarna av landet heter mars svanmånaden efter svanarna som landar i sjöarnas vakar när isen spricker. Det danska namnet för mars var en gång tordmåned efter guden Tor, medan det finska är Maaliskuu, vilket antingen betyder jordmånad, efter jorden som kommer fram under snön, eller savmånad efter saven som stiger i träden.
Andra namn på marsmånen är björkmåne, plogmåne, vindarnas måne, askmåne, stormmåne, frömåne, skalmåne, maskmåne, harmåne och tömåne.
Månens helande aspekt är välkänd hos häxor. Vi laddar våra smycken och kristaller i månljuset för att ge dem kraft, vi laddar vatten som vi dricker för att rena och hela våra kroppar. Många badar badkar med oljor, örter och kristaller, eller simmar under fullmånen i sjöar och hav.
Under vårmånen ger vi oss själva den omsorg vi behöver. Vintern är på väg att lossa sitt grepp om jorden och dagarna börjar ljusna. Det här är sista rycket, sista orken. En gång i tiden var förråden tommast så här års och livet var som mest strävsamt. Den katolska fastan var både andlig och praktisk. Och även om vi har bättre tillgång på mat numera så finns det ändå en trötthet i våra själar. Vi ser fram emot våren men den dröjer. Det är nu våra vintertrötta kroppar behöver mest kärlek och omsorg.
Så vi andas, vi vilar, vi mediterar. Vi tillbringar tid i naturen och ger våra kroppar själar den näring som de längtar efter.
Det här är även en tid för skepnadsskifte. Skogshararna fäller sin vinterpäls, ormarna ömsar skinn, fågelungarna pickar sig ut ur sina ägg. Häxor, shamaner och andra kloka har alltid haft förmågan att ta djurhamn, att ta skepnaden av ett djur för att vinna visdom och se saker från nya perspektiv.
Under vårmånen gör vi en ritual som renar och helar oss, och vi låter månljuset rensa ut allt som vi inte vill vara. Precis som djuren lägger vi ifrån oss de tunga vinterkläderna. Vi förvandlar oss, tar ny skepnad, nya vanor, nya beteenden. Vi fäller vinterpälsen och kliver ut ur kvastskåpet, och vi gör det med all den kärlek och respekt som vi själva förtjänar.